Jacques Werup 1945 - 2016

En. Efter. Annan. Så var det Sveriges svar på Leonard Cohen.. som.. Nja, men vissa likheter. ..Författaren, poeten, musikern; Jacques Werup också död! 71 år.

Kan ju lätt känna att jag inte har någon täckning för att yttra mig vad det gäller Werup, har inte läst en enda bok av hans 40 skrivna. Men ibland så kan man känna starkt för någon p.g.a. endast något ända litet i dennes personlighet som berört en -så precis- på ett visst sätt/detalj räcker för att man kan påstå sig förstå, så är det i detta fall!.. Inte har han heller varit särskilt synlig på sista tiden..  så jag blir inte förvånad om många helt tappat greppet om honom... .. .  Men det var definitivt ,,någonting" med Jacques Werup som gjorde att han dröjde sig kvar.. i ens tankar... Mhm, det är så ibland med vissa "möten" ,, när man tagit del av någons attityd. Ett förhållningssätt som fastnar.

Till att börja med var han en sann romantiker med nära till dom stora känslorna.. dom stora himlarna,, en drömmare.. å frankofil visst... med en speciell fingertoppskänsla för outsiders, enslingar och bortglömda.  + en sund politisk hållning han hade, men fastnade inte i samhällsgrublerier i sin dikt utan lät sitt själsliv dominera och svävade ut i sensuella egenheter.. .


• Nu, en av få åtkomliga videodukmentationer med honom,, var en estradpoet av rang också, dock bara synlig som siluett här. Men himleN, himleN,, poeter hör hemma i himlen, Poeter gör sig bäst döda, det är texten som skall leva. Max..? Ja..? :

Ruggigt att vi skall behöva krångla till det så för oss... .. .  "Lär dig att leva, leva är rätt."..osv.  hehee ,lite kvävt>> "Leva är rätt" ...Kan tyckas något banalt, naivt, överdrivet m.m.  Men tokigt nog så är världen i behov av sådana här bruksanvisningar gång på gång.
(Förstår att det kröp under skinnet på kidsen.. Ba hjälp’ ingen AUTOTUNE på rösten,.  nä rent kött var det den här gången, andas djupt. Titta en saxofon i alla fall..)



Den sista boken: ”Du har funnits här. Poesi på liv och död”  från 2015, en essäbok där han också publicerade dikter av andra poeter som betytt mycket för honom. . ..Det var ju oxo ett sätt att göra sorti på....  Lixom - "Varför blir man poet?"  Svaret finns i denna bok tydligen.

”Om litteratur har en framtid, då finns den inte hos de stora, tjocka romaner vi läser nu av folk som får priser och beröm. Det är faktiskt de undanskymda diktarna som kommer att överleva oss allihop.”

Sa han i en intervju i anknytning till utgivningen av nämnda bok. Det är ju sådana uttalanden man behöver höra när man tycker att aningen ogrundat hypade mediamonster väller lite väl mycket över en. ≈ En kan arbeta på i det tysta, ingen hets med att "lyckas" s.a.s. ,,för enligt ovan citerade resonemang är det ju inget att sträva efter.

<> Saxar in ett svar... ////på frågan om hur han skulle fira sin födelsedag(70år) : ”Jag hoppas att jag inte gör någonting särskilt. För livet i sig är så fantastiskt. Varje dag är ju egentligen inget särskilt, det gäller bara att lägga märke till den”. ////


~ Ok, Sov så gott alla, tänkte mig; hellre ett aktuellt inlägg än en komplett biografi över denna idag avlidna poet/musiker.  Det finns så mycket att ta upp, men jag måste lägga ner. Är fortfarande för sjuk för att ordna/strukturera mina blogginlägg.  `Skriva´-!  gah.

•

Han skrev en tvåraders dikt (som sägs förekomma varje vecka i någons dödsannons).

 ”Jag har varit med om dig. Jag kan aldrig förlora dig.”

..Känns i alla fall som jag varit med om honom, man får nog omvärdera vad det är att varit med om någon i den digitala tidsåldern, ,faktiskt oftare så att jag mera upplever människor till fullo online än vad jag gör i köttvärlden.

–

. ..Och den här boken verkar oxo intressant:

/Nej det fanns inget dödslöp att ta ned vid kiosken när Jacques Werup dog. Det är möjligt att han är en för stor poet för det, att uppmärksammas.

°