Arbetet arbetar med mig.

• Det enda jag vet,... är att jag behöver fortsätta att göra det jag nu inte gör, men måste komma tillbaks till att göra, igen. Jag mådde då, som man säger -bra, när jag "ordnade ljud",. . . Komponerade EAM (Elektroakustisk musik)... Jag är(eller snart kan man väl börja skriva VAR) konstnär & EAM-komponist. Allt annat allmänyrkesrelaterat något, får mig att upphöra som persoN. Och då menar jag VERKLIGEN upphöra... Är det konstigt att säga så??.. . . Detta HOT att inte kunna fortsätta och utveckla min ljud och bildkonst för att den inte inbringar någon direkt lön, är för mig en dödande tanke! Jag störtar ned i avgrundsdjup förtvivlan.... Det handlar inte om att jag vill roa mig, visa mig snitsig/virtuos, använda ny och frän teknik(bara för att man kan det)/ vara modern, gå på vernissager/ festa, bli populär, dra en vits, tjäna stora pengar...  Konsten är någonting annat jag ännu ej kan sätta fingret på... ? . .  ,men mera som att ~andas~...
(Att tala i klyschor ligger inte för mig, det är bara så här.)

Kan möjligen beskriva mitt förhållande till konsten med att säga... "-Det är jag!" och.. .

. ..Jag kan inte "gå ifrån mig själv", jag är alltid hos >mig<. Jag kan inte tänka utanför mig/meningen med livet, för då blir jag/det någon/något annan/annat och det GÅR EJ, förstår ni. Det är död. Det är att dö. Kan inte kompromissa, kan inte vara något som jag inte är. Okej... .. . 

Vidare>>> Arbetet arbetar med mig. Det är inget snack om saken, sådana som mig kan inte arbeta med arbeten. Jag är arbetet. Ett arbete kan inte vara anställt hos ett arbete. ! . njjh. Med mig arbetar jag. Jag har fullt upp. Och livet söker efter meningen med arbetet och meningen arbetar alltid med livet. Med "meningen med livet" arbetar livet, jag och meningen. Meningen med livet arbetar med meningen med livet.

•DET VAR ETT DJÄVLA TJAT•

AZZÅ... En gång för ALLA

VET DET = Man kan inte försörja sig på det jag kommer att göra. Det ger inte en jämn månadsinkomst.

MEN.. .

Så här är det.

Från början.. .

Igen>>>Skillnaden är att: a) Jag har ingen "plan b", och skall heller inte ha det. Jag kommer således fortsätta komponera fristående EAM-Verk... .. . Trots: b) Att denna syssla >EAM-komposition< ej går att försörja sig på. Vilket ofrånkomligt leder till: c) Ett stort problem, ett i samhällets vinstsökande ögon "funktionshinder"... .. . Som: d) Då enligt lag medför statligt stöd, då patienten annars utsätts för dödande mental ohälsa och ekonomisk misär och ej kommer att klara sig. Enda sätt är : ... .. . e) Att Patienten får fortsätta leva p.g.a. sitt autismtillstånd enligt dennes "plan a" eftersom detta är ett obotligt stadigvarande "problem/funktionshinder" som fortsätter genom hela alfabetet/livet ända till ö:... .. . ö) dö.


Så kom inte tjafsandes med några djävla alternativ!! Medborgerliga plikter säger någon... Det måste vi ju ALLA anpassa oss till, . att... Att VADÅ?!?!?

Alternativet?!,. att söka annat arbete.!?!.. . Vanligt folk byter jobb då det inte är inkomstbringande... , MhM, men som saGt det går inte byta arbetE  när man ÄR arbetet.. eller hur?. . JaG SA! -ELLER!! HUR??!!!!. I så fall blir det självmord. Indirekt - Vill MORDeratregeringen avrätta mig p.g.a. hur min hjärna fungerar/inte fungerar.?!?!. Ett avvikande sinne, ååh,, blir alla nöjda då om jag kallar mig för ett monsteR! Känns det bättre, lättare då? Kan då alla fina friska skattebetalare vara så vänliga att stödja sådana skitindivider som mig då nu?• Förnedring,förnedring,. o JOBB som för den delen inte finns! Och om jobb fanns... finns det så många arbetslösa "menings"-lösa dumGlada supGlada sexGlada 20-åringar som inte vill annat än att få jobbA och komma ut bland vanligt porrfolk! Ta dom ,Ge dem ,Ta dom ,Ge dem de få jobben!!!!!!!! Och Förnedringskassan sköter sitt jobb och beviljar min sökta sjukersättning som är mig ämnad!!! Men Förihelveteskassans funktion att hjälpa har inaktiverats i.o.m. monderaternas onda ändring av sjukförsäkringslagen. Min hjärna håller på att smälta av allt ältande i detta ämne.

Mitt liv,.. Som inte nog hindras av vidvinkelsmelankoli, degenererande klarsynthetslivsyrsel, 360°socialfobi,, & teleobjektivtvångsbeteende x 40 i ångestzoom. . . nu oxo pulvriseras av ekonomisk misär och bostadslöshet. Bostaden som utgör plattformen för allt eget liv, privatliv, . . vänner och..Denna viktiga. . för att överhuvud taget på något vis kunna ingå i en parrelation/ >>bilda en egen familj, fast nu har jag blivit så förvriden i hjärnan så jag vet inte ? om jag kan ha någon ? egen familj?, med allt vad det innebär. . . . ...suckar djupt• Jag hoppas verkligen att jag inte utvecklar någon ytterligare riktigt riktigt förödande psyksjukdom som schizofreni˙˙ ˙ av all den här SKITEN.
Det är ju bara så glasklart alltihop!...
Men som någon sa: "Dom som inte ser lidandet, kan inte översätta det till politik." Där av denna fascism. Liksom: Vadå, mental ohälsa? Överkänslighet?? Här är väl alla stabila! Moderaterna säger: Här finns inget avvikande från mängden, alla är väl lika girigt vinstfixerade som oss? = Dom har förmodligen ingen fantasi eller är själsligt outvecklade..?.? . . Ja, dom kan inte kommit så långt i att känna sig själva och sina defekter. Nä, dom tror att dom o allt är så perfekt. ? . Eller så är alla faktiskt så Ruggigt orubbligt balanserade så de omöjligt någonsin kan kantra till att se livet ur en annan synvinkel.

Saaa, det var vad meningen med Max hade att säga om livet, hittills.

Registrerat   ☑

Man blir dum i huvudet av långvariga depressioner.

Hittade en artikel skriven på datumet ett år sedan i DN, men det är ju evigt aktuellt.. .
Att man blir skadad i skallen av depression!.!.. -ahH *_* vissst!.. . 

Folksjukdom förvisso, men behandlingen av depression bör ske på skilda sätt som jag ser det. En "Neurotypisk" människa behandlas kanske bäst med medicin... medans en människa med autismspektrumhjärna, (som lättare blir deprimerad), behandlas bäst med förståelse och sjukersättning. Ty den "atypiske" kommer ständigt tillbaks till depressionen OCH HELVETET PÅ JORDEN LIV  om hon utsätts för verklighet. Särskilt vi atypiker med konstnärlig läggning har markant låg smärttröskel.
SSRI-preparat och annan medicin har inte hjälpt mig i alla fall... 




Depressionen kan sätta spår i hjärnan 

Publicerad 2011-03-18 11:08


WHO talar om en ”tyst epidemi”. Depression har blivit en av de största folksjukdomarna i världen. Ny forskning visar att koncentration och minne kan påverkas under lång tid. Men man tror att tidig behandling kan vara förebyggande.

Ingenting är roligt. Man är trött, orkar inget. Det känns tomt och meningslöst, eller också oroar man sig för framtiden och grubblar över det förflutna.

Så gott som alla människor vet hur det är att vara ”lite deppig”. Men när man hamnar i en depression har man blivit ”sjuk”. Var går egentligen gränsen?

– Man brukar säga att om man är varaktigt nedstämd i mer än två veckor kan det handla om depression, säger psykiatern Lena Backlund. Hon är överläkare och sektionschef vid Sektionen för affektiva sjukdomar på Huddinge sjukhus där man behandlar personer med depression och med bipolär sjukdom.

Depression är en av våra vanligaste folksjukdomar. Minst 25 procent av kvinnorna och 15 procent av männen drabbas någon gång av en behandlingskrävande depression. Sjukdomen innebär mycket lidande och stora kostnader för samhället. I svåra fall kan den vara livsfarlig – de flesta som tar livet av sig är deprimerade.

Men depressiva symtom hör också till livet. Vid kris eller sorg kan vi ha sömnbesvär, känna ångest och tappa lusten för det mesta.

– Det går oftast över av sig självt, säger Lena Backlund, och känslorna brukar då komma och gå en del. Men om det inte blir bättre kan man börja fundera på om man behöver söka hjälp. En kris- eller sorgereaktion kan gå över i en depression. Det är väldigt individuellt, en del är mer känsliga och blir lätt deprimerade, andra tycks klara vilka påfrestningar som helst utan att hamna i depression.

Fast depressioner utlöses inte alltid av stress eller kris. De kan också komma till synes helt oförklarligt.


I dag tror forskarna att det finns både biologiska och psykosociala orsaker till depression, som kan väga olika tungt i olika fall. Ärftlig sårbarhet samverkar med miljön. Det är omöjligt att i det enskilda fallet säga exakt ”varför” en person drabbas av depression.

De flesta är överens om att hjärnans signalsubstanser spelar en viktig roll. Signalsubstanserna är ”budbärare” mellan hjärnans celler och reglerar känsloliv, motorik och mycket annat. När det gäller depression är det framför allt signal substanserna serotonin, dopamin och noradrenalin som är inblandade.

– Enkelt uttryckt uppstår det en obalans i systemet och den kan påverkas av både mediciner och psyko terapi, säger Lena Backlund.


Risken för att insjukna igen ökar med varje depression man får.


– Har man haft tre depressioner brukar vi föreslå långtidsbehandling med mediciner, säger Lena Backlund.

För depressioner är inte alls bra för hjärnan. Till sjukdomen hör ofta så kallat kognitiva symtom som minnes- och koncentrationsproblem. Man kan till exempel ha svårt att läsa och att lära sig saker, eller förstå sammanhanget i ett teveprogram eller en film. Och de kognitiva problemen kan hänga i långt efter det att depressionen försvunnit.

– Man har också sett ett samband mellan upprepade depressioner och utveckling av demenssjukdom senare i livet, säger Lena Backlund. Mycket talar för att tidig behandling av depression – och förebyggande behandling för dem som haft flera depressioner – kan förhindra en mer långsiktig nedsättning av hjärnans kognitiva funktioner.

När behandling mot depression inte fungerar måste man börja fundera på varför, menar Lena Backlund. Det kan handla om andra sjukdomar som ger depressiva symtom. Det kan handla om mediciner som ökar risken för depression,som till exempel p-piller och vissa blodtrycksmediciner. Vid återkommande depressioner, särskilt om de börjat i ung ålder, kan det handla om bipolär sjukdom.


– Det är vanligt att personer med bipolär sjukdom har behandlats för depression i många år utan att få rätt diagnos, säger Lena Backlund. Det är viktigt att utreda det, eftersom det då behövs en helt annan behandling.

När en patient får medicin mot depression måste behandlingen följas upp, betonar Lena Backlund.

– Att personen blir väl omhändertagen är viktigt för resultatet. Det är påfrestande för patienten att det tar tid innan medicinen börjar ha verkan, många mår sämre i början av behandlingen och det är inte ovanligt att man då slutar med medicinen. Som läkare måste man följa hur patienten mår, ge stöd och vid behov justera dosen. Stöd från anhöriga är också betydelsefullt. Många gånger är det omgivningen som först märker att personen börjar må bättre och bli mer ”sig själv” igen.


Malin Nordgren

-TacK Malin, . . . eeh,, tänkte på.. något mer angående din text... ?. . som jah nu glömde bort.. .